Hur går det med reningsverket?

En av reningsverkets två enheter.

Till slut, efter att ha kämpat emot i alla instanser i mer än trettio år, har Villeroy & Boch/Gustavsberg äntligen börjat rena lakvattnet från sin industritipp vid Ekobacken. Reningsanläggningen togs i drift i mitten av maj och nu har analyser av det renade vattnet kommit in. Det gäller nio prover som togs i maj, juni och juli där vattnets innehåll analyseras före och efter rening.

Kommunens krav är att lakvattnet ska klara de gränsvärden som anges i dagvattenpolicyn. Det gäller vattnets halter av näringsämnena kväve och fosfor, samt de giftiga tungmetallerna bly, kadmium, koppar, krom, nickel och zink. Lakvattnet har regelmässigt innehållit för höga nivåer av dessa ämnen.

Så, hur går det, funkar reningsverket?

Ja, det verkar så. Under sommaren låg nivåerna av samtliga tungmetaller under de gränsvärden som anges i policyn! Kväve är däremot fortfarande ett bekymmer. Behandlingen i reningsverket har bara lett till en minskning med femton procent och nivåerna ligger fortfarande långt över de tillåtna.

Procentuell minskning av analyserade ämnen i reningsverket.Halterna av sju metaller minskar kraftigt när vattnet passerar reningsverket, mellan 37 och 73 procent. Bland dessa finns alla de som tidigare har legat över gränsvärdena. För fem metaller ä…

Procentuell minskning av analyserade ämnen i reningsverket.

Halterna av sju metaller minskar kraftigt när vattnet passerar reningsverket, mellan 37 och 73 procent. Bland dessa finns alla de som tidigare har legat över gränsvärdena. För fem metaller är nivåerna mer eller mindre oförändrade, men dessa ligger redan under gränsvärdena eller saknar gränsvärden.

En överraskning är att nivån av aluminium har rakat i höjden. Det beror på höga eller mycket höga nivåer i tre av de åtta prover där metallen analyserats, i de fem övriga var nivåerna ganska låga och de minskade dessutom något. Förhoppningsvis är det en tillfällighet. Policyn saknar gränsvärde för aluminium.

EU-direktiv och svensk lagstiftning anger dock att det inte får ske några utsläpp alls av ämnen som förekommer i farliga nivåer i omgivningen. I vårt fall innebär det att utsläppen av bly, kadmium, zink och arsenik ska upphöra helt eller minskas så mycket som det tekniskt går eftersom Farstaviken har olagligt höga nivåer. Målet är därför noll utsläpp av dessa ämnen. Läs mer om gränsvärden och nollutsläpp här.

De tre förstnämnda verkar minska kraftigt, med 60 till 70 procent, när vattnet passerar reningsverket, men det kan knappast vara tillräckligt, det behövs mer. Den fjärde, arsenik, ligger kvar på samma nivå som tidigare, men det är en ganska låg nivå.

Sammanfattningsvis har nivåerna av gifter minskat kraftigt och alla ämnen utom kväve ligger nu under de gränsvärden som anges i dagvatttenpolicyn. Men nivåerna av bly, kadmium, zink och arsenik måste ner ytterligare. För dessa är det ”nära noll” som gäller.

JM vill flytta problemet

Så här ser 300 000 ton sten ut

Så här ser 300 000 ton sten ut

JM har överklagat kommunens föreläggande om rening av vattnet från stenkrossen. I det första brevet till länsstyrelsen finns ingen motivering, bara att JM i första hand begär att föreläggandet upphävs och i andra hand att tiden för påbörjande av rening flyttas fram. 

I en komplettering den 22 januari utvecklar bolaget sina motiv. Det är lite virrigt, men Stängröret tolkar skrivelsen som att JM baserar sin begäran på följande:

För det första vill JM flytta den stora högen med 300 000 ton krossad sten som anses orsaka föroreningen, men kommunen har utfärdat ett förbud mot att flytta stenmassorna. Om bolaget får flytta stenen så upphör problemet med förorening och vattnet behöver inte renas. Detta bortser då från att stenen, om den flyttas, orsakar samma problem men på en annan plats.

För det andra anser bolaget att det rinner in förorenat vatten från omgivningen (vilket även Villeroy & Boch hävdar är problemet med deras soptipp). JM menar att det inte är rimligt att de åläggs att rena vatten som kommer från andra håll. I sin kommunikation med Villeroy & Boch har kommunen svarat att fastighetsägaren ansvarar för allt vatten som rinner ut från verksamheten, oavsett varifrån det kommer. En ganska rimlig ståndpunkt som nog länsstyrelsen håller med om.

Slutligen menar JM att länsstyrelsen är jävig eftersom tjänstemän där tidigare har granskat en rapport om stenens egenskaper. JM begär därför att ärendet ska prövas av en annan myndighet.

Lite nördfakta om reningen

Bild: Envytech/Villeroy & Boch

Som Nacka Värmdö Posten skrev i veckan kommer Villeroy & Boch installera en tillfällig reningsanläggning för lakvattnet. Tanken är att vattnet ska renas medan processen kring överklagandet pågår nu när mark- och miljödomstolen har meddelat att den instämmer i länsstyrelsens och kommunens beslut om omedelbar verkställighet.

Uppenbarligen ska bolaget gräva ner en plasttank på två till tre kubikmeter. Lakvattnet leds in i tanken där det sedan pumpas upp till en reningsstation som finns inne i en 10-fots container som står på marken ovanför tanken. När vattnet har gått igenom reningsanläggningen skickas det ner i röret igen.

Det ska bli intressant att se hur rent vattnet blir efter denna process. För den med tekniska intressen finns en beskrivning av anläggning och en principritning över hur det ska funka. Anläggningen levereras av Envytech.

Samfälligheten polisanmäler JM

polis.jpg

Sedan många år leds dagvatten från Ekobacken ut i hästhagen nedanför Palmqvists väg. Vattnet kommer från JM:s mark och rinner ut på Farsta Slottsviks samfällighet. Det är kraftigt förorenat av tungmetaller, främst från JM:s stenkross och V&B:s soptipp.

IMG_5228 Hästhagen 5.JPG

Nu har samfälligheten polisanmält utsläppet eftersom ingenting händer.

Redan 2015 anmälde boende i området till kommunen att vattnet såg märkligt ut, men först året därpå analyserades vattnet och man kunde konstatera att det var mycket kraftigt förorenat. Men istället för att rena vattnet så utredde man. Och utredde. Och utredde.

I november beslutade kommunen till slut att JM måste rena vattnet, men bolaget har överklagat beslutet och processen kan ta lång tid, flera år i värsta fall.

Nu kommer en miljöåklagare att få anmälan på sitt bord. Hur denne hanterar ärendet är svårt att säga. Det råder nog ingen större tvekan om att det pågår ett miljöbrott, men det är oklart hur en utredning påverkas av att JM redan har ett (överklagat) föreläggande om rening av vattnet.

Men någonting måste ju göras. Vattnet kan inte bara få fortsätta att förorena mark, grundvatten och Farstaviken.

Ny motgång för Villeroy & Boch

IMG_5240+Tra%CC%88sket+2.jpg

Det börjar bli motigt för Villeroy & Boch. Som Stängröret.se tidigare har rapporterat tyckte Länsstyrelsen att kommunens delbeslut om “omedelbar verkställighet” var rimligt. Det innebar att bolaget måste rena lakvattnet omedelbart eller betala 40 000 kronor i böter per månad, trots att V&B har överklagat själva huvudfrågan om rening.

Nu kommer nästa motgång. V&B överklagade även Länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen och i tisdags beslutade domstolen att den delar Länsstyrelsens bedömning att kommunens beslut är rimligt. Överklagandet avslogs.

Nu återstår egentligen bara för V&B att överklaga igen, denna gång till mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Eller att rena vattnet kanske?

Länsstyrelsen: V&B måste rena vattnet nu

När kommunen beslutade att Villeroy & Bochs lakvatten måste renas bestämde de också att det måste göras på en gång, eller med ”omedelbar verkställighet” även om beslutet överklagas. Detta är ganska ovanligt, om beslut överklagas brukar de bara gälla efter att det finns en dom i rätten och det kan ta lång tid. V&B överklagade naturligtvis, men de begärde även att den ”omedelbara verkställigheten” skulle ogiltigförklaras av länsstyrelsen, det kallas inhibition.

Överklagandet rullar vidare, men nu har länsstyrelsen beslutat att inte ogiltigförklara den del som handlar om omedelbar verkställighet. Kommunens förbud mot utsläpp av orenat vatten gäller medan det pågår en överklagan. V&B måste alltså rena vattnet eller betala böter i väntan på att överklagandet avgörs i rätten.

Ett mycket bra beslut. Förutom att det tvingar V&B att genast rena vattnet (eller betala böter) tyder det även på att länsstyrelsen tycker att kommunens beslut om förbud mot orenade utsläpp är rimligt och sannolikt kommer att vinna i rätten.

Länsstyrelsen höll med kommunen och tyckte ”att det Villeroy & Boch anfört inte föranleder länsstyrelsen att göra någon annan bedömning än den nämnden har gjort i det överklagade beslutet. En verksamhetsutövare har bevisbördan för att dess verksamhet utreds och åtgärdas så att den inte ger upphov till olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det är också, i enlighet med försiktighetsprincipen, av vikt att lakvatten i behov av rening inte fortsatt förorenar recipienten. Länsstyrelsen finner därför att nämnden haft skäl för verkställighetsförordnandet”.

Nu har vi ett politiskt beslut i kommunen och ett verkställighetsbeslut från länsstyrelsen. Det gnisslas säkert en del tänder hos V&B nu och vi får se om de fortsätter med sin allt igenom obegripliga och oansvariga strategi att motsätta sig kraven.

Även detta delbeslut kan överklagas till mark- och miljööverdomstolen (Svea hovrätt), men det tar antagligen lång tid och är giltigt medan processen pågår.

Samfälligheten sågar Villeroy & Bochs överklagande

Som väntat har Villeroy & Boch överklagat kommunens förbud mot utsläpp av orenat lakvatten till Farstaviken. I överklagandet hänvisar bolaget till att COWI:s rapport bevisar att “miljön” klarar utsläppen och att någon rening därför inte behövs. Men överklagandet är lika fullt av hål som en gammal schweizerost.

Tre dagar efter att utsläppen skulle ha stoppats har Farsta Slottsviks samfällighetsförening skrivit ett yttrande till länsstyrelsen med uppmaning att avslå bolagets klagan och se till att förbudet träder i kraft omedelbart.

På punkt efter punkt sågar samfälligheten de resonemang som V&B driver. Sammanfattningsvis bemöter yttrandet sex påståenden som förs fram av bolaget.

Nej, det är inte bevisat att Farstaviken klarar utsläppen, tvärt om.
Nej, utsläppen från andra deponier är inte högre.
Nej, det är inte bevisat att lakvattnet har blivit renare.
Nej, gränsvärden för dricksvatten är inte en bra jämförelse.
Nej, att sträva efter nollutsläpp är inte orimligt.
Nej, kommunens dagvattenpolicy är inte irrelevant.

Problemen med lakvattnet har varit kända i minst tjugo år och V&B har fått tre förelägganden om att rena det: 2008, 2013 och 2017. I samtliga fall har bolaget försökt (och hittills lyckats) komma undan sitt ansvar. Nu måste länsstyrelsen besluta om omedelbar verkställighet.

V&B argument 6: ”Miljön” tål utsläppen

Världen enligt Villeroy & Boch Gustavsberg

Villeroy & Bochs mål är att visa att lakvattnet inte behöver renas. Med mer eller mindre trovärdiga uppgifter, halvsanningar och oklara resonemang försöker bolaget visa att lakvattnet inte innehåller särskilt mycket gifter och att kommunens krav är orimliga och irrelevanta. Men det viktigaste är att visa att Farstaviken tål utsläppen.

År 2015 var bolaget i en liknande situation. Då beställde de en rapport av konsultbolaget Faveo som kom fram till att Farstaviken är så förorenad att lite mer gifter inte spelar någon roll. Rapporten sågades men tillät ändå bolaget att motsätta sig reningskraven genom att hänvisa till att en miljörapport visade att lakvattnet inte skadar Farstaviken.

Det resonemanget håller inte längre. Lagstiftningen är numera tydlig med att utsläpp inte tillåts om nivån av vissa metaller ligger över de maximalt tillåtna. Så, vad gör man? Jo, man beställer en ny konsultrapport som helt bortser från Farstaviken och vad den tål.

Farstaviken och Baggensfjärden är formellt samma vattenområde och då, menar Villeroy & Boch, är det situationen i Baggensfjärden som ska vara utgångspunkten. Baggen är ungefär tjugo gånger större och mindre förorenad – med lite kreativ räkning kan COWI komma fram till att ”miljön” (bortsett från Farstaviken) tål metallutsläppen.

Vadå Farstaviken?

Det ger än en gång företrädare för Villeroy & Boch möjlighet att säga sådant som de vill kunna säga och att överklaga kommunens förbud. ”Slutsatsen av COWI:s miljörapport är att lakvattnet inte utgör risk för miljön, säger Marianne Jarnhed, vice vd på Villeroy & Boch.” (Nacka Värmdö Posten 17 dec). Om man undantar Farstaviken.

Kanske tycker Villeroy & Boch att de har varit smarta. Men Stängröret.se häpnar över arrogansen och cynismen. Har de inga gränser?

Villeroy & Bochs slutsats att lakvattnet inte utgör en risk för miljön bygger på att man bortser från att vattnet rinner ut i Farstaviken.



Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 1: Utsläppen har minskat
Argument 2: Lakvattnet innehåller mindre gifter än andra lakvatten
Argument 3: Lakvattnet är mindre farligt än dricksvatten
Argument 4: Kraven är orimliga
Argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant

V&B argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant

Tvärt emot vad COWI menar kan utsläppen minska med åtgärder vid källan. Grafen visar återstående metaller efter rening av lakvattnet vid Gärstads deponi 2017, procent. Zink, krom och bly renas med över 90 procent. Nickel och arsenik över 50 procent.

– Villeroy & Boch menar i sin överklagan att kommunens dagvattenpolicy “inte är relevant” för lakvatten, men lämnar ingen motivering. De hänvisar istället till att det framgår av COWI:s rapport.

I rapporten presenteras ett svepande resonemang om att gränsvärdena i dagvattenpolicyn är beräknade för dagvatten och ”inte lämpar sig” för andra typer av vatten eftersom ”det innebär en annan sorts belastning avseende mängd, flödesvariation och sammansättning”.

COWI ger ett exempel som gäller zink och verkar mena att utsläpp från dagvatten kan minskas genom åtgärder vid källan, vilket inte stämmer för lakvatten.

Detta argument är så märkligt att det är svårt att tro att COWI verkligen menar det. Redan en ganska enkel rening av lakvattnet kan minska utsläppen av zink med ungefär 50 procent vid källan. En mer ambitiös rening, som exempelvis den vid Gärstad i Linköping, kan minska utsläppen betydligt mer. Där har utsläppen av zink minskat 97 procent.

Sedan fortsätter de svepande formuleringarna med att “generella riktvärden (som dagvattenpolicyn) inte tillämpliga i detta fall eftersom vattenmiljön är bräckvatten, har mycket dåliga syrgasförhållanden och har utsatts för en stor historisk förorening.”

På vilket sätt detta gör riktvärdena irrelevanta förklaras inte, men det räcker med en snabb titt i länsstyrelsens underlag till dagvattenpolicyn för att konstatera att den är anpassad till havsvikar, dvs bräckvatten. Att Farstaviken har dåliga syrgasförhållanden och är kraftigt förorenad bör innebära att värdena ska sättas så lågt som möjligt.

Varken Villeroy & Boch eller COWI kan på ett klart sätt motivera varför dagvattenpolicyn är irrelevant för lakvattnet.

Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 1: Utsläppen har minskat
Argument 2: Lakvattnet innehåller mindre gifter än andra lakvatten
Argument 3: Lakvattnet är mindre farligt än dricksvatten
Argument 4: Kraven är orimliga
Argument 6: ”Miljön” tål utsläppen

V&B argument 4: Kraven är orimliga

Vattnets och sedimentens kvalitet kan klassas som god eller dålig (ej god). Farstavikens status är dålig när det gäller bl.a. zink, kadmium, arsenik och bly. Då får inte fler utsläpp ske enligt EU:s vattendirektiv och svensk lagstiftning.

– I sitt föreläggande kräver Värmdö kommun att Villeroy & Boch renar lakvattnet innan det släpps ut till Farstaviken. För de flesta ämnen måste reningen uppfylla de gränsvärden som anges i kommunens dagvattenpolicy, men för metallerna zink, kadmium, arsenik och bly ska nollutsläpp ”eftersträvas”.

Anledningen är att nivåerna av dessa metaller i Farstaviken ligger över de maximalt tillåtna enligt nationell lagstiftning och EU:s vattendirektiv. I det läget är det inte tillåtet att släppa ut mer. Visserligen är det kanske omöjligt att nå nollutsläpp, men enligt miljöbalken är bolaget ändå skyldigt att rena vattnet från dessa ämnen så mycket det går genom bästa möjliga teknik. (Se även argument 2).

I sitt överklagande menar Villeroy & Boch att kravet är orimligt. ”V&B anser att det inte är rimligt att kräva att ett nollutsläpp av zink, kadmium, arsenik och bly ska eftersträvas, särskilt med beaktande av de redan låga utsläppen. Nollutsläpp är inte heller möjligt att uppnå.” Sedan påpekar bolaget att nivåerna ligger inom gränsvärden för dricksvatten och att ”recipienten” tål de nivåer som finns i lakvattnet.

Kravet om att eftersträva nollutsläpp av zink, kadmium, arsenik och bly är högst rimligt eftersom nivåerna i Farstaviken ligger över de maximalt tillåtna och att ytterligare utsläpp då är förbjudna.



Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 1: Utsläppen har minskat
Argument 2: Lakvattnet innehåller mindre gifter än andra lakvatten
Argument 3: Lakvattnet är mindre farligt än dricksvatten
Argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant
Argument 6: ”Miljön” tål utsläppen