Vattnets och sedimentens kvalitet kan klassas som god eller dålig (ej god). Farstavikens status är dålig när det gäller bl.a. zink, kadmium, arsenik och bly. Då får inte fler utsläpp ske enligt EU:s vattendirektiv och svensk lagstiftning.
– I sitt föreläggande kräver Värmdö kommun att Villeroy & Boch renar lakvattnet innan det släpps ut till Farstaviken. För de flesta ämnen måste reningen uppfylla de gränsvärden som anges i kommunens dagvattenpolicy, men för metallerna zink, kadmium, arsenik och bly ska nollutsläpp ”eftersträvas”.
Anledningen är att nivåerna av dessa metaller i Farstaviken ligger över de maximalt tillåtna enligt nationell lagstiftning och EU:s vattendirektiv. I det läget är det inte tillåtet att släppa ut mer. Visserligen är det kanske omöjligt att nå nollutsläpp, men enligt miljöbalken är bolaget ändå skyldigt att rena vattnet från dessa ämnen så mycket det går genom bästa möjliga teknik. (Se även argument 2).
I sitt överklagande menar Villeroy & Boch att kravet är orimligt. ”V&B anser att det inte är rimligt att kräva att ett nollutsläpp av zink, kadmium, arsenik och bly ska eftersträvas, särskilt med beaktande av de redan låga utsläppen. Nollutsläpp är inte heller möjligt att uppnå.” Sedan påpekar bolaget att nivåerna ligger inom gränsvärden för dricksvatten och att ”recipienten” tål de nivåer som finns i lakvattnet.
Kravet om att eftersträva nollutsläpp av zink, kadmium, arsenik och bly är högst rimligt eftersom nivåerna i Farstaviken ligger över de maximalt tillåtna och att ytterligare utsläpp då är förbjudna.
Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 1: Utsläppen har minskat
Argument 2: Lakvattnet innehåller mindre gifter än andra lakvatten
Argument 3: Lakvattnet är mindre farligt än dricksvatten
Argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant
Argument 6: ”Miljön” tål utsläppen