V&B överklagan

V&B argument 6: ”Miljön” tål utsläppen

Världen enligt Villeroy & Boch Gustavsberg

Villeroy & Bochs mål är att visa att lakvattnet inte behöver renas. Med mer eller mindre trovärdiga uppgifter, halvsanningar och oklara resonemang försöker bolaget visa att lakvattnet inte innehåller särskilt mycket gifter och att kommunens krav är orimliga och irrelevanta. Men det viktigaste är att visa att Farstaviken tål utsläppen.

År 2015 var bolaget i en liknande situation. Då beställde de en rapport av konsultbolaget Faveo som kom fram till att Farstaviken är så förorenad att lite mer gifter inte spelar någon roll. Rapporten sågades men tillät ändå bolaget att motsätta sig reningskraven genom att hänvisa till att en miljörapport visade att lakvattnet inte skadar Farstaviken.

Det resonemanget håller inte längre. Lagstiftningen är numera tydlig med att utsläpp inte tillåts om nivån av vissa metaller ligger över de maximalt tillåtna. Så, vad gör man? Jo, man beställer en ny konsultrapport som helt bortser från Farstaviken och vad den tål.

Farstaviken och Baggensfjärden är formellt samma vattenområde och då, menar Villeroy & Boch, är det situationen i Baggensfjärden som ska vara utgångspunkten. Baggen är ungefär tjugo gånger större och mindre förorenad – med lite kreativ räkning kan COWI komma fram till att ”miljön” (bortsett från Farstaviken) tål metallutsläppen.

Vadå Farstaviken?

Det ger än en gång företrädare för Villeroy & Boch möjlighet att säga sådant som de vill kunna säga och att överklaga kommunens förbud. ”Slutsatsen av COWI:s miljörapport är att lakvattnet inte utgör risk för miljön, säger Marianne Jarnhed, vice vd på Villeroy & Boch.” (Nacka Värmdö Posten 17 dec). Om man undantar Farstaviken.

Kanske tycker Villeroy & Boch att de har varit smarta. Men Stängröret.se häpnar över arrogansen och cynismen. Har de inga gränser?

Villeroy & Bochs slutsats att lakvattnet inte utgör en risk för miljön bygger på att man bortser från att vattnet rinner ut i Farstaviken.



Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 1: Utsläppen har minskat
Argument 2: Lakvattnet innehåller mindre gifter än andra lakvatten
Argument 3: Lakvattnet är mindre farligt än dricksvatten
Argument 4: Kraven är orimliga
Argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant

V&B argument 4: Kraven är orimliga

Vattnets och sedimentens kvalitet kan klassas som god eller dålig (ej god). Farstavikens status är dålig när det gäller bl.a. zink, kadmium, arsenik och bly. Då får inte fler utsläpp ske enligt EU:s vattendirektiv och svensk lagstiftning.

– I sitt föreläggande kräver Värmdö kommun att Villeroy & Boch renar lakvattnet innan det släpps ut till Farstaviken. För de flesta ämnen måste reningen uppfylla de gränsvärden som anges i kommunens dagvattenpolicy, men för metallerna zink, kadmium, arsenik och bly ska nollutsläpp ”eftersträvas”.

Anledningen är att nivåerna av dessa metaller i Farstaviken ligger över de maximalt tillåtna enligt nationell lagstiftning och EU:s vattendirektiv. I det läget är det inte tillåtet att släppa ut mer. Visserligen är det kanske omöjligt att nå nollutsläpp, men enligt miljöbalken är bolaget ändå skyldigt att rena vattnet från dessa ämnen så mycket det går genom bästa möjliga teknik. (Se även argument 2).

I sitt överklagande menar Villeroy & Boch att kravet är orimligt. ”V&B anser att det inte är rimligt att kräva att ett nollutsläpp av zink, kadmium, arsenik och bly ska eftersträvas, särskilt med beaktande av de redan låga utsläppen. Nollutsläpp är inte heller möjligt att uppnå.” Sedan påpekar bolaget att nivåerna ligger inom gränsvärden för dricksvatten och att ”recipienten” tål de nivåer som finns i lakvattnet.

Kravet om att eftersträva nollutsläpp av zink, kadmium, arsenik och bly är högst rimligt eftersom nivåerna i Farstaviken ligger över de maximalt tillåtna och att ytterligare utsläpp då är förbjudna.



Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 1: Utsläppen har minskat
Argument 2: Lakvattnet innehåller mindre gifter än andra lakvatten
Argument 3: Lakvattnet är mindre farligt än dricksvatten
Argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant
Argument 6: ”Miljön” tål utsläppen

V&B argument 3: Mindre farligt än dricksvatten

Människor kan dricka 3–5 milligram zink per liter vatten utan problem. Men den naturliga nivån i skärgårdsvatten är en tusendel och redan 30 mikrogram per liter skadar naturen.

– Det tredje argumentet som Villeroy & Boch använder för att ge intryck att deras lakvatten är ofarligt är att ”de nya” nivåerna av metaller ligger under vad som tillåts i dricksvatten. Även detta argument kommer från COWI:s rapport och det låter ju onekligen betryggande. Vad kan vara renare än dricksvatten? Om man kan dricka det så måste det ju vara ofarligt, eller hur?

Här utnyttjar bolaget på ett cyniskt sätt att de flesta inte vet att dricksvatten innehåller långt mycket mer metaller än vad som är naturligt och hälsosamt för miljön. Det är inte farligt för oss människor, men andra djur, växter och organismer skulle inte må bra av det, särskilt inte de som lever i vatten 24/7.

Ett exempel är zink. Det är ett av de ämnen som finns i höga nivåer i Villeroy & Bochs lakvatten och anses allmänt vara ganska ofarligt för människor, det finns inte ens något gränsvärde för zink i dricksvatten. Om vattnet innehåller 3–5 milligram zink per liter blir det lite strävt i munnen och det får en konstig smak, men det är inte farligt.

I naturen skulle sådana nivåer slå ut det mesta.

Det anses att den naturliga halten av zink i skärgårdsvatten är 3,4 mikrogram per liter – alltså en tusendel av vad vi människor kan dricka utan problem – och halter över 30 mikrogram orsakar skador på alger och kräftdjur medan 300 mikrogram ger skador på fisk.

Ett annat exempel är kadmium, likaså ett av de ämnen som finns i lakvattnet och skapar problem i Farstaviken. Den naturliga nivån anses vara 0,02 mikrogram men gränsen för dricksvatten är 5 mikrogram, 250 gånger mer. Vid denna nivå uppstår akuta toxiska effekter på fisk.

Listan kan göras längre, men om vi håller oss till de fem metallerna bly, kadmium, koppar, krom och kvicksilver ligger gränsvärdena för dricksvatten mellan 59 och 2 000 gånger högre än vad som är naturligt och potentiellt skadligt för miljön. För zink och nickel finns inga gränsvärden för människor, men de är ändå skadliga för naturen i mycket små mängder.

Ni fattar säkert poängen: miljön klarar inte på långa vägar lika mycket som vi människor. Det vet naturligtvis både Villeroy & Boch och COWI, men det låter ju bra att kunna säga att nivåerna ligger inom vad som är tillåtet i dricksvatten.

Med detta tar Stängröret några dagars julledighet. Vi återkommer med granskningen av Villeroy & Bochs överklagan och då handlar det om bolagets argument mot kommunens dagvattenpolicy.

God jul!

Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 1: Utsläppen har minskat
Argument 2: Lakvattnet innehåller mindre gifter än andra lakvatten
Argument 4: Kraven är orimliga
Argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant
Argument 6: ”Miljön” tål utsläppen

V&B argument 2: Lakvattnet är mindre gifigt än andra

COWI och Villeroy & Boch menar att lakvattnet från Ekobacken innehåller mindre gifter än andra lakvatten. Det stämmer inte när det gäller de metaller som är problemet i Farstaviken, men ännu viktigare är kanske att lakvattnet från de tippar man jämför sig med inte når naturen. Samtliga har reningsverk och fem av dem har nollutsläpp.

– Ett av Villeroy & Bochs viktigaste argument i överklagandet är att lakvattnet från soptippen på Ekobacken är ofarligt (och därför inte behöver renas) eftersom det innehåller lägre nivåer av metaller än ”lakvatten från andra deponier”.

Det här är kanske ett argument som Villeroy & Boch inte hade använt om de hade läst på lite bättre.

Uppgiften kommer från COWI:s rapport. Författarna har jämfört de ”nya värdena” från V&B:s lakvatten med en kartläggning som gjordes av lakvatten från elva deponier i Sverige år 2000. En jämförelse av de metaller som ingår i kommunens policy visar att lakvattnet från Villeroy & Boch innehåller betydligt högre nivåer av de tre metaller som är det största problemet i Farstaviken, medan en är osäker. De tre metaller som har lägre värden är inte kritiska i viken.

Ett av de största problemen i Farstaviken är de höga nivåerna av zink, kadmium och nickel. COWI:s rapport visar att lakvattnet från Villeroy & Boch innehåller mycket mer av dessa ämnen än vad lakvatten från andra tippar gör. Men det säger de förstås inte. De säger inte heller att lakvattnet från alla de tippar man jämför sig med har rening.

En annan viktig poäng som inte nämns av COWI är att proverna togs före reningsverken. Alla de elva deponier som man jämför med har reningsverk och krav på sig att rena vattnet innan det släpps ut. Samtliga har lokala reningsverk och fem av dem har så kallade noll-utsläpp (lokalt) eftersom lakvattnet – efter lokal rening – skickas till kommunala reningsverk eller återförs till deponin.

Så vad säger Villeroy & Bochs jämförelse egentligen? Rimligen två saker: Den ena är att V&B:s lakvatten är mer förorenat än andra lakvatten av just de metaller som är mest problematiska i Farstaviken. Den andra är att Villeroy & Bochs tipp borde ha rening, precis som de andra.

 Men det säger ytterligare en sak om Villeroy & Boch: det visar precis hur oärliga de är i sina argument.

Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 1: Utsläppen har minskat
Argument 3: Lakvattnet är mindre farligt än dricksvatten
Argument 4: Kraven är orimliga
Argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant
Argument 6: ”Miljön” tål utsläppen

V&B argument 1: Utsläppen har minskat

De “nya” utsläppsnivåer som Villeroy & Boch hänvisar till i sin överklagan. Det är genomsnittliga värden av prover tagna juli till september 2019. Här jämförs de med gränsvärden i kommunens policy (vit pil).

I Villeroy & Bochs överklagan av kommunens föreläggande om rening erkänner man att nivåerna tidigare har varit höga, men menar att det beror på att förorenat och ”ovidkommande vatten” från området runt deponin har läckt in i lakvattenledningen. Ledningen tätades i juli och tio prover som togs i juli, augusti och september visar lägre nivåer. Dessa presenteras som “de nya värdena”.

Men mängden metaller i lakvatten varierar alltid kraftigt beroende på många faktorer, både externa och inne i deponin. Prover av detta slag är ögonblicksbilder. Tio mätningar under en kort period säger inte mycket, det krävs mätserier på ett par år för att kunna dra några slutsatser, vilket även COWI anser.

Även tidigare mätserier visar värden som har varit ganska konstanta för att några månader senare sticka iväg flera hundra procent. De lägre värden som uppmättes i somras kan vara tillfälliga.

Kommunen ifrågasätter V&B:s förklaring och menar att det är ”oklart huruvida hålen i lakvattenledningen verkligen har påverkat det utgående flödet, samt när hålen uppstod” och tillägger att ”lakvattenröret troligen aldrig varit i det skick som krävs”.

I bästa fall stämmer bolagets antaganden och teorier. I så fall har nivåerna av metaller i lakvattnet minskat, de är inte längre skyhöga – bara höga.

Även de ”nya värdena” ligger betydligt över policyns krav. Det gäller i stort sett samma ämnen som tidigare: kadmium, zink och nickel.

Nickel ligger fortfarande cirka tre gånger över gränsvärdet, liksom fosfor. Kadmium ligger cirka 50 procent över policyn medan zink ligger cirka 40 procent högre. Nivån för kvicksilver är osäker eftersom policyns gränsvärde (0,03 ug/liter) ligger under den känslighet som V&B använder i sina analyser (0,1 ug/liter).

Men huvudpoängen är ändå att EU:s vattendirektiv inte tillåter några utsläpp alls av arsenik, bly, kadmium och zink eftersom Farstaviken redan är kraftigt förorrenade av dessa metaller. Noll är det enda tillåtna.

Svaret på frågan i rubriken är alltså: Osäkert, och det kan ta år innan vi vet. Men även om det stämmer är minskningen långt ifrån tillräcklig. De flesta ämne ska uppfylla högre krav och för arsenik, bly, kadmium och zink gäller noll.



Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 2: Lakvattnet innehåller mindre gifter än andra lakvatten
Argument 3: Lakvattnet är mindre farligt än dricksvatten
Argument 4: Kraven är orimliga
Argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant
Argument 6: ”Miljön” tål utsläppen

Vilka argument har V&B egentligen?

Nacka Värmdö Posten, 17 december 2019

Nacka Värmdö Posten, 17 december 2019

 

Som ni säkert har läst har Värmdö kommun beslutat att stoppa Villeroy & Bochs utsläpp av förorenat vatten från soptippen till Farstaviken från och med 1 januari 2020. Även JM har förelagts att rena vattnet från stenkrossen. Föreläggandet mot Villeroy & Boch innehåller flera delar, men det centrala är att företaget förbjuds att släppa ut orenat lakvatten från deponin. De viktigaste delarna av föreläggandet är att Villeroy & Boch ska:

– Installera rening som eftersträvar nollutsläpp av zink, kadmium, arsenik och bly samt
– uppfyller Värmdö kommuns dagvattenpolicy för övriga parametrar.
– Betala böter på 40 000 kronor per månad om bolaget bryter mot föreläggandet. Beslutet gäller även om det överklagas.

Villeroy & Boch har mycket riktigt överklagat beslutet till länsstyrelsen och dessutom begärt så kallad inhibition, att beslutet om böter inte ska gälla omedelbart. Länsstyrelsen ska först pröva inhibitionen snabbt, dvs inom några veckor, sedan ska hela ärendet behandlas, vilket kan ta lång tid. Företaget anser inte att vattnet behöver renas och hänvisar till en konsultrapport framtagen av COWI. Argumentationen mot behovet av rening bygger på tre delar:

– Lakvattnet innehåller inte särskilt höga nivåer av metaller eller andra farliga ämnen.
– Det är inte rimligt att kräva nollutsläpp av vissa ämnen och kommunens dagvattenpolicy är inte relevant för lakvatten.
– ”Recipienten” tål med god marginal det orenade lakvattnet.

Nedan beskrivs de olika delarna i argumentationen. I en serie inlägg kommer Stängröret.se att kommentera dem mer i detalj.

Lakvattnet

Argument 1: Nivåerna av metaller i lakvattnet har minskat sedan ledningar inne i deponin lagades sommaren 2019. Innan dess läckte ”ovidkommande” och kraftigt förorenat vatten in i ledningen från kringliggande mark. Provtagning under perioden juli till september 2019 visar betydligt lägre nivåer än tidigare. Läs kommentar

Argument 2: Sedan ledningarna lagades sommaren 2019 är lakvattnets innehåll av vissa metaller lägre än i lakvatten från andra ”typiska” deponier. Här lutar författarna sig mot en kartläggning av lakvatten från elva deponier i Sverige som gjordes av IVL Svenska Miljöinstitutet år 2000. Läs kommentar

Argument 3: I flera fall skriver COWI att nivåerna av vissa metaller i lakvattnet ligger under de som accepteras i dricksvatten. På vilket sätt detta är relevant framgår inte. Läs kommentar

Kraven

Argument 4: Att installera rening som eftersträvar nollutsläpp av zink, kadmium,
arsenik och bly är orimligt. Läs kommentar

Argument 5: Kommunens dagvattenpolicy och de gränsvärden som anges där är är inte relevanta för lakvatten. COWI menar att utsläpp av annat vatten innebär en annan sorts belastning avseende mängd, flödesvariation och sammansättning än vad riktvärdena i dagvattenpolicyn är grundade på. Läs kommentar

”Miljön” tål utsläppen

Argument 6: Trots att lakvattnet bevisligen rinner ut i Farstaviken räknar COWI ut hur mycket utsläpp av metaller som Baggensfjärden (!) kan tåla. Logiken i detta är oklar men författarna räknar sedan ut egna ”tolerabla nivåer” för lakvattnet baserat på detta. Läs kommentar

Med dessa ganska halsbrytande och inte helt underbyggda argument är rapportens huvudsakliga slutsats att lakvattnet inte är skadligt för miljön.

Är konsultrapporter värda mer än rent vatten?

 

"Lakvattnet är ingen risk för miljön" utbrister Marianne Jarnhed, vice VD på Villeroy & Boch Gustavsberg i Nacka Värmdö Posten. Man skulle kunna tro att hon har ryckts med i den våg av faktaförnekelse som sköljer över världen i Donald Trumps fotspår, men det är inte första gången. Redan för två år sedan sa företaget att lakvattnet inte var något problem.

Då baserade man sig på en konsultrapport från företaget Faveo, gjord 2015, som menade att Farstaviken är i så dåligt skick att lite mer gifter varken gör till eller från. Nu har V&B en ny konsultrapport, denna gång från COWI. Den nya rapporten menar att utsläppen faktiskt var jättehöga fram till i somras, men nu är allt som det ska. I övrigt landar konsulterna i samma slutsats.

Det är en diger liten lunta på 65 sidor och det ska bli intressant att läsa hur de hittar ett annat sätt (?) att komma fram till samma sak. Stängröret.se kan inte låta bli att fundera lite över hur många sådana här beställningsrapporter V&B tänker göra. De måste ju kosta en slant att ta fram. För att inte tala om juristerna när man överklagar besluten. Och den dåliga publiciteten.
Vore det inte bättre att lägga stålarna på en reningsanläggning? Eller är det på nåt sätt värt mer med konsultrapporter och advokater än med rent vatten?