Människor kan dricka 3–5 milligram zink per liter vatten utan problem. Men den naturliga nivån i skärgårdsvatten är en tusendel och redan 30 mikrogram per liter skadar naturen.
– Det tredje argumentet som Villeroy & Boch använder för att ge intryck att deras lakvatten är ofarligt är att ”de nya” nivåerna av metaller ligger under vad som tillåts i dricksvatten. Även detta argument kommer från COWI:s rapport och det låter ju onekligen betryggande. Vad kan vara renare än dricksvatten? Om man kan dricka det så måste det ju vara ofarligt, eller hur?
Här utnyttjar bolaget på ett cyniskt sätt att de flesta inte vet att dricksvatten innehåller långt mycket mer metaller än vad som är naturligt och hälsosamt för miljön. Det är inte farligt för oss människor, men andra djur, växter och organismer skulle inte må bra av det, särskilt inte de som lever i vatten 24/7.
Ett exempel är zink. Det är ett av de ämnen som finns i höga nivåer i Villeroy & Bochs lakvatten och anses allmänt vara ganska ofarligt för människor, det finns inte ens något gränsvärde för zink i dricksvatten. Om vattnet innehåller 3–5 milligram zink per liter blir det lite strävt i munnen och det får en konstig smak, men det är inte farligt.
I naturen skulle sådana nivåer slå ut det mesta.
Det anses att den naturliga halten av zink i skärgårdsvatten är 3,4 mikrogram per liter – alltså en tusendel av vad vi människor kan dricka utan problem – och halter över 30 mikrogram orsakar skador på alger och kräftdjur medan 300 mikrogram ger skador på fisk.
Ett annat exempel är kadmium, likaså ett av de ämnen som finns i lakvattnet och skapar problem i Farstaviken. Den naturliga nivån anses vara 0,02 mikrogram men gränsen för dricksvatten är 5 mikrogram, 250 gånger mer. Vid denna nivå uppstår akuta toxiska effekter på fisk.
Listan kan göras längre, men om vi håller oss till de fem metallerna bly, kadmium, koppar, krom och kvicksilver ligger gränsvärdena för dricksvatten mellan 59 och 2 000 gånger högre än vad som är naturligt och potentiellt skadligt för miljön. För zink och nickel finns inga gränsvärden för människor, men de är ändå skadliga för naturen i mycket små mängder.
Ni fattar säkert poängen: miljön klarar inte på långa vägar lika mycket som vi människor. Det vet naturligtvis både Villeroy & Boch och COWI, men det låter ju bra att kunna säga att nivåerna ligger inom vad som är tillåtet i dricksvatten.
Med detta tar Stängröret några dagars julledighet. Vi återkommer med granskningen av Villeroy & Bochs överklagan och då handlar det om bolagets argument mot kommunens dagvattenpolicy.
God jul!
Intro till Villeroy & Bochs överklagan: Hur resonerar de?
Argument 1: Utsläppen har minskat
Argument 2: Lakvattnet innehåller mindre gifter än andra lakvatten
Argument 4: Kraven är orimliga
Argument 5: Dagvattenpolicyn är inte relevant
Argument 6: ”Miljön” tål utsläppen