Nacka Värmdö Posten, 17 december 2019
Som ni säkert har läst har Värmdö kommun beslutat att stoppa Villeroy & Bochs utsläpp av förorenat vatten från soptippen till Farstaviken från och med 1 januari 2020. Även JM har förelagts att rena vattnet från stenkrossen. Föreläggandet mot Villeroy & Boch innehåller flera delar, men det centrala är att företaget förbjuds att släppa ut orenat lakvatten från deponin. De viktigaste delarna av föreläggandet är att Villeroy & Boch ska:
– Installera rening som eftersträvar nollutsläpp av zink, kadmium, arsenik och bly samt
– uppfyller Värmdö kommuns dagvattenpolicy för övriga parametrar.
– Betala böter på 40 000 kronor per månad om bolaget bryter mot föreläggandet. Beslutet gäller även om det överklagas.
Villeroy & Boch har mycket riktigt överklagat beslutet till länsstyrelsen och dessutom begärt så kallad inhibition, att beslutet om böter inte ska gälla omedelbart. Länsstyrelsen ska först pröva inhibitionen snabbt, dvs inom några veckor, sedan ska hela ärendet behandlas, vilket kan ta lång tid. Företaget anser inte att vattnet behöver renas och hänvisar till en konsultrapport framtagen av COWI. Argumentationen mot behovet av rening bygger på tre delar:
– Lakvattnet innehåller inte särskilt höga nivåer av metaller eller andra farliga ämnen.
– Det är inte rimligt att kräva nollutsläpp av vissa ämnen och kommunens dagvattenpolicy är inte relevant för lakvatten.
– ”Recipienten” tål med god marginal det orenade lakvattnet.
Nedan beskrivs de olika delarna i argumentationen. I en serie inlägg kommer Stängröret.se att kommentera dem mer i detalj.
Lakvattnet
Argument 1: Nivåerna av metaller i lakvattnet har minskat sedan ledningar inne i deponin lagades sommaren 2019. Innan dess läckte ”ovidkommande” och kraftigt förorenat vatten in i ledningen från kringliggande mark. Provtagning under perioden juli till september 2019 visar betydligt lägre nivåer än tidigare. Läs kommentar
Argument 2: Sedan ledningarna lagades sommaren 2019 är lakvattnets innehåll av vissa metaller lägre än i lakvatten från andra ”typiska” deponier. Här lutar författarna sig mot en kartläggning av lakvatten från elva deponier i Sverige som gjordes av IVL Svenska Miljöinstitutet år 2000. Läs kommentar
Argument 3: I flera fall skriver COWI att nivåerna av vissa metaller i lakvattnet ligger under de som accepteras i dricksvatten. På vilket sätt detta är relevant framgår inte. Läs kommentar
Kraven
Argument 4: Att installera rening som eftersträvar nollutsläpp av zink, kadmium,
arsenik och bly är orimligt. Läs kommentar
Argument 5: Kommunens dagvattenpolicy och de gränsvärden som anges där är är inte relevanta för lakvatten. COWI menar att utsläpp av annat vatten innebär en annan sorts belastning avseende mängd, flödesvariation och sammansättning än vad riktvärdena i dagvattenpolicyn är grundade på. Läs kommentar
”Miljön” tål utsläppen
Argument 6: Trots att lakvattnet bevisligen rinner ut i Farstaviken räknar COWI ut hur mycket utsläpp av metaller som Baggensfjärden (!) kan tåla. Logiken i detta är oklar men författarna räknar sedan ut egna ”tolerabla nivåer” för lakvattnet baserat på detta. Läs kommentar
Med dessa ganska halsbrytande och inte helt underbyggda argument är rapportens huvudsakliga slutsats att lakvattnet inte är skadligt för miljön.