Som väntat har Villeroy & Boch överklagat kommunens förbud mot utsläpp av orenat lakvatten till Farstaviken. I överklagandet hänvisar bolaget till att COWI:s rapport bevisar att “miljön” klarar utsläppen och att någon rening därför inte behövs. Men överklagandet är lika fullt av hål som en gammal schweizerost.
Tre dagar efter att utsläppen skulle ha stoppats har Farsta Slottsviks samfällighetsförening skrivit ett yttrande till länsstyrelsen med uppmaning att avslå bolagets klagan och se till att förbudet träder i kraft omedelbart.
På punkt efter punkt sågar samfälligheten de resonemang som V&B driver. Sammanfattningsvis bemöter yttrandet sex påståenden som förs fram av bolaget.
Nej, det är inte bevisat att Farstaviken klarar utsläppen, tvärt om.
Nej, utsläppen från andra deponier är inte högre.
Nej, det är inte bevisat att lakvattnet har blivit renare.
Nej, gränsvärden för dricksvatten är inte en bra jämförelse.
Nej, att sträva efter nollutsläpp är inte orimligt.
Nej, kommunens dagvattenpolicy är inte irrelevant.
Problemen med lakvattnet har varit kända i minst tjugo år och V&B har fått tre förelägganden om att rena det: 2008, 2013 och 2017. I samtliga fall har bolaget försökt (och hittills lyckats) komma undan sitt ansvar. Nu måste länsstyrelsen besluta om omedelbar verkställighet.