I samband med båtmässan passerade Stäng Röret viken där röret mynnar ut. Ett kraftigt regn hade fallit och spolat ut allsköns skit i viken. Vattnet var gråbrunt och flera personer stannade för att förundrat titta, bland annat en gammal man med cykel som tårögd såg ut över viken.
Vad är det vi gör? Vad är det våra politiker accepterar? Och varför?
Trots att Värmdös politiker i förra valet lovade att utsläppen från Ekobacken till Farstaviken skulle upphöra har inte mycket hänt i sakfrågan. Man kan tycka att det borde vara en rätt liten sak att rena det vatten som släpps ut, men frågan har fastnat i olika instanser som rör sig med snigelfart. Här följer en sammanfattning av läget nu.
Bolagets soptipp är den ena av källorna till förorenat vatten. Hösten 2019 beslutade kommunen att utsläppen av tungmetaller måste upphöra och förelade bolaget att rena vattnet. Även om beslutet skulle överklagas måste bolaget installera en tillfällig rening i väntan på avgörande i domstol.
En tillfällig reningsanläggning kom på plats våren 2020 och beslutet överklagades mycket riktigt till länsstyrelsen, som ställde sig på kommunens sida. Även länsstyrelsens beslut överklagades till nästa instans, mark- och miljödomstolen. I juni 2021 kom domstolens beslut som menade att kommunen hade rätt och att vattnet måste renas, men den rev upp kravet på tillfällig rening.
Sedan dess har bollen legat hos kommunen, som nu – efter ett år – undersöker om ansvaret för frågan ska lämnas över till länsstyrelsen. Om det sker kommer processen att försenas ytterligare eftersom processen med förelägganden måste börja om igen. Ett första möte mellan kommunen och länsstyrelsen ska hållas i höst…
Det stora upplaget med krossad sten som ligger intill soptippen anses vara den andra källan till förorenat vatten. Analyser av dikesvatten nedströms stenhögen visar mycket höra nivåer av tungmetaller. Stenen kommer från sprängning i olika områden i Ekobacken och ägs av JM som har haft tillstånd för krossverksamhet på fastigheten.
Kommunen utfärdade ett förbud mot bortforsling av stenen i oktober 2018. Ett år senare förelade kommunen JM att rena vattnet. Tillståndet för verksamheten gick ut i april 2020 utan att JM hade sökt om nytt tillstånd och i juni 2020 utfärdades ett förbud mot lagring av avfall på fastigheten.
Både förbudet mot lagring av avfall och kravet på rening av lakvatten överklagades till länsstyrelsen som i juni 2022 ställde sig bakom kommunens krav i båda ärendena. Länsstyrelsens beslut har nu överklagats till mark- och miljödomstolen.
Det mesta tyder alltså på att processerna kommer att fortsätta ett tag till. I det läget borde det vara självklart att kommunen tar ett tillfälligt ansvar genom att bekosta en reningsanläggning medan rättvisans långsamma kvarnar maler färdigt.
Det stensatta diket i hästhagen vid Palmquists väg.
Det mest förorenade vattnet från Ekobacken rinner i diken längs Idrottsvägen och leds sedan ut i ett stensatt dike i hästhagen, strax öster om Palmquists väg. Därifrån rinner vattnet sedan ner i marken och – vid höga flöden – vidare ner i röret och ut i Farstaviken.
Marken vid hästhagen tillhör Farsta Slottsviks Samfällighetsförening (FSS) och kommunen har ett servitutsavtal som ger den rätt att leda ut dagvatten på marken.
Men vattnet i dikena är inte dagvatten. Det är kraftigt förorenat vatten med skyhöga nivåer av tungmetaller som gör att det inte på långa vägar uppfyller kommunens egna riktvärden för vad dagvatten får innehålla.
FSS har påpekat missförhållandet länge utan att någonting har hänt. I ett brev till tekniska nämnden i Värmdö kommun hotar styrelsen nu att häva avtalet om inte kommunen ser till att vattnet är rent, eller presenterar en plan, senast den 15 augusti.
Efter två och ett halvt år har länsstyrelsen äntligen bestämt att JM måste rena vattnet från sin stenhög på Ekobacken. Men inte när eller hur mycket och processen lär ta tid. Nu är det hög tid för kommunen att kliva fram och ta ansvar.
Hösten 2019 förelade Värmdö kommun byggbolaget JM att rena vattnet från den stora stenhögen på Ekobacken för att minska utsläppen till Farstaviken. Beslutet överklagades till länsstyrelsen och idag kom, till slut, myndighetens beslut.
Länsstyrelsen anser att vattnet behöver renas och att JM måste lämna in en plan för reningen inom tre månader. Men den har inte sagt när anläggningen måste vara i drift eller vilka värden som ska uppnås med en rening, eftersom de underkände den punkten i kommunens beslut.
Så: efter över två års väntan har vi ett beslut som håller med om sakfrågan. Men inget besked om när det ska ske eller hur rent vattnet ska vara. Bara att det behövs.
Nu väntar en process där JM kan överklaga i fler instanser, vilket kan pågå länge utan att utsläppen minskar. Men även efter att domen vinner laga kraft ser processen ut att bli lång eftersom det enda som krävs är att bolaget lämnar in en plan och göra mätningar.
Desto viktigare är det nu att Deshira Flankör (M) och resten av kommunledningen kliver fram och tar ansvar för reningen medan processen maler färdigt. Annars är man bara en lort, som Astrid Lindgren skrev.
Lars-Erik Alversjö försökte övertyga kommunfullmäktige med tre dåliga argument. 18 maj 2022.
Att lyssna på debatter i Värmdö kommunfullmäktige kan pröva tålamodet hos vem som helst, men det kan även ge en vink om vad som händer och inte händer. Det gäller inte minst utsläppen av giftigt vatten till Farstaviken.
Socialdemokraterna har föreslagit att kommunen ska rena vattnet i väntan på att de juridiska processerna maler färdigt och att de ansvariga företagen tvingas ta sitt ansvar.
Förslaget verkar ha stöd av Miljöpartiet, men resten av Majoritet för Värmdö är emot och i kommunfullmäktige redovisade Moderaterna och Centerpartiet tre rätt dåliga och illa underbyggda argument:
”Det blir dyrt”
Moderaterna och Centerpartiet försöker sätta bilden att det skulle kosta kommunen oerhört mycket att rena vattnet tillfälligt. Kristina Lång (C) antydde att det skulle kosta 15 miljoner kronor per år medan Lars-Erik Alversjö (M) var mer svävande.
Hittills har de inte kunnat redovisa några underlag för påståendet. Kristina Lång verkar stödja sig på en uppgift från Haninge kommun, men redovisade inga detaljer.
Stängröret har varit i kontakt med företag som hyr ut reningsanläggningar och frågade vad det skulle kosta. Svaret är mellan 110 000 och 140 000 kronor per månad. Om reningen skulle behövas ett helt år blir kostnaden ungefär 1,5 miljoner. En bråkdel av vad Kristina Lång antydde.
Beloppet kan ställas mot kommunens överskott förra året: 129 miljoner kronor. För överskottet under detta enda år skulle en reningsanläggning kunna drivas i 86 år. Det kan även jämföras med de 26 miljoner som skattesänkningen med 20 öre kostade kommunen 2022.
”Det finns ingen plats”
Kommunen saknar mark i området och enligt Lars-Erik Alversjö skulle det vara ”en extremt komplicerad sak” att ställa upp en tillfällig reningsanläggning (storlek som en mindre container) på någon annans fastighet. På vilket sätt det är extremt komplicerat redovisade han inte.
Stängröret konstaterar att kommunen inte har frågat grannarna i Farsta Slottsviks Samfällighetsförening (FSS) om möjligheten att tillfälligt få ställa en anläggning på deras mark. På vår förfrågan till FSS styrelse är de positiva och kan upplåta en bit mark utan kostnad.
”Vad blir nästa industri?”
Lars-Erik Alversjö menade att det skulle bli prejudicerande om kommunen sätter upp en tillfällig reningsanläggning. ”Vad blir nästa industri?” frågade han retoriskt och en aning ödesmättat. Han hänvisade till kommunallagens så kallade likställighetsprincip och menade att kommunen kan bli tvungen att rena vattnet på fler ställen där fastighetsägaren stretar emot.
Enligt kommunallagen (2 kap §3) måste kommunen behandla invånarna lika, ”om det inte finns sakliga skäl för något annat”. Stängröret anser att det i detta fall finns uppenbara och sakliga skäl att frångå principen. Och om samma situation, mot förmodan, skulle uppstå någon annanstans är det högst rimligt att kommunen går in tillfälligt där också.
Se debatten (den börjar 4:53 in i sändningen)
En permanent rening av tungmetaller skulle kosta Villeroy & Boch en tredjedels procent av bolagets årliga vinst. Med rening även av kväve ökar kostnaden till en procent.
När Värmdö kommun bestämde att Villeroy & Boch omedelbart skulle rena lakvattnet som släpps ut till Farstaviken i Gustavsberg, ålades bolaget även att presentera hur en permanent rening skulle utformas.
Det underlag som kom från V&B ger inte särskilt mycket information om vilken teknik som ska användas och är rätt skissartat även när det gäller utformning och placering. För att rena lakvattnet från tungmetaller verkar förslaget vara att sätta tillbaka en anläggning som liknar den tillfälliga som nyligen togs bort. Det förefaller inte särskilt komplicerat och skulle ge ungefär samma rening.
Men V&B är desto mer utförliga när det gäller att beskriva kostnaden. De räknar med att en sådan anläggning skulle kosta 2,5 miljoner kronor att bygga och sedan 295 000 kronor per år i drift. Med 30 års avskrivning blir det en årlig kostnad på knappt 400 000 kr. Detta framställs som helt orimliga kostnader för en åtgärd med liten miljövinst.
För Villeroy & Boch Gustavsberg AB borde kostnaden inte vara något problem, det är inget fattigt företag. Av deras årsredovisning för 2020 framgår att omsättningen låg kring en miljard kronor och att vinsten var 128 miljoner.
Att rena lakvattnet från metaller skulle därmed kosta ungefär en tredjedels procent av bolagets årliga vinst.
Men kommunen kräver även rening av kväve. Det tar mer plats, men kan byggas på den övertäckta tippen enligt V&B. Det skulle även göra reningen dyrare, en anläggning för rening av kväve skulle kosta 5,5 miljoner kronor att bygga och sedan 550 000 kronor i drift per år.
Sammantaget skulle rening av både metaller och kväve kosta 1,1 miljoner kronor per år, eller knappt en procent av bolagets årliga vinst.
En princip i svensk miljölagstiftning är att verksamhetsutövare har ansvar för den förorening som de skapar, även om den uppstår på grund av gamla synder. Villeroy & Boch Gustavsberg AB har använt Farstaviken som sitt avlopp i decennier utan att betala en enda krona för den skada som tippen (för att inte tala om fabriken!) har orsakat.
Bolagets skuld till samhället är enorm. Det är hög tid att börja ta ansvar.
Nacka tingsrätt
Boende i Farsta Slottsvik har anmält Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt till EU-kommissionen för att den har åsidosatt gällande EU-rätt. Det gäller domen som lät Villeroy & Boch ta bort den tillfälliga reningen av lakvattnet från soptippen i Gustavsberg.
Tingsrättens dom innebär att utsläppen till Farstaviken av bly, kadmium och zink kommer att öka tre till sex gånger, vilket strider mot EU:s vattendirektiv. Enligt den europeiska lagstiftningen är det förbjudet att släppa ut ämnen som redan finns i för höga nivåer i det aktuella vattenområdet. Istället ska utsläppen stoppas helt eller så långt det är tekniskt möjligt.
Vattendirektivet gäller inom hela EU och innebär i korthet ”att en verksamhet inte får tillåtas om det innebär en försämring av vattenstatus eller ett äventyrande av miljökvalitetsnormer.” Detta ska reflekteras i svensk lagstiftning, men domen tyder på att den svenska lagen är slappare än EU:s direktiv. Att tillåta utsläpp av tungmetaller till Farstaviken äventyrar definitivt miljökvalitetsnormer och strider därmed mot direktivet.
EU-kommissionen är mån om att lagstiftningen i alla länder är likadan och inbjuder till klagomål när nationell lagstiftning inte lever upp till EU-rätten. Kommissionen kan inte ändra domstolens beslut, men anmälan kan leda till att EU utvärderar om den svenska lagstiftningen stämmer överens med EU:s direktiv. Hanteringen tar normalt ett år.
Del av det tillfälliga reningsverket på Villeroy & Bochs soptipp
För ganska precis två år sedan tvingade Värmdö kommun Villeroy & Boch att installera en tillfällig rening av lakvattnet i väntan på utredning om en permanent reningsanläggning. Våren 2020 installerades anläggningen.
Att döma av de mätvärden som Villeroy & Boch har redovisat till kommunen fungerar anläggningen ganska bra: för de flesta metaller försvinner mellan 65 och 90 procent av gifterna från lakvattnet. För arsenik är värdet osäkert.
Tungmetaller i lakvattnet före och efter rening, mikrogram per liter, samt reningsgrad i procent. Källa: Villeroy & Boch 2021. Reningsgraden för arsenik kan, enligt Villeroy & Boch, inte fastställas eftersom nivån är låg och skillnaderna mellan före och efter ligger inom mätmetodens osäkerhet.
Men som väntat överklagade V&B kommunens beslut. Först till länsstyrelsen, som ställde sig bakom beslutet, och sedan till Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt.
Till mångas häpnad ställde sig Nacka tingsrätt i somras på Villeroy & Bochs sida i ärendet och upphävde kommunens beslut om tillfällig rening. Beslutet motiveras av att ett krav på tillfällig rening bara kan ställas när det finns en så stor risk för människors hälsa eller miljön att det motiverar kostnaden. Tingsrätten ansåg inte att det fanns en en sådan akut risk.
Kommunen överklagade tingsrättens dom till Mark- och miljööverdomstolen som nekade prövningstillstånd. Därmed är processen över när det gäller den tillfälliga reningen.
I ett mail till styrelsen i Farsta Slottsviks samfällighet meddelade V&B för någon vecka sedan att de nu tänker plocka bort reningen och börja släppa ut orenat vatten igen. Samtidigt bjuder de in samfälligheten till ”dialog” om rörets framtid.
Nu är det upp till kommunen att driva på för att få till stånd en permanent reningsanläggning så snart som möjligt. I en sådan process ska kommunen, enligt tingsrättens dom, väga ”nyttan mot kostnaden” enligt miljöbalkens hänsynsregler. Vad V&B tycker i den frågan är inte svårt att gissa, samma sak som de har sagt hittills under alla år: ”det behövs ingen rening”.
Samtidigt fortsätter utsläppen av vatten med skyhöga nivåer av tungmetaller från JM:s hög med 300 000 ton sten på grannfastigheten – nu har det gått mer än sex år sedan de anmäldes. Vattnet släpps ut på samfällighetens mark innan det (som inte rinner ner i marken) leds ner i röret och ut i Farstaviken. Ibland är det befogat att undra hur miljölagstiftningen i Sverige fungerar egentligen.
Kommunen har förelagt JM att rena vattnet, men beslutet är överklagat och ligger nu hos länsstyrelsen, som meddelar att de kommer att fatta beslut i början av 2022. Men även om länsstyrelsen ställer sig bakom kommunen kommer JM säkert att överklaga. Och tiden går…
väntar stängröret.se nu på hur Deshira Flankör ska uppfylla löftet att utsläppen till Farstaviken ska upphöra. Snart har hela mandatperioden gått och utsläppen fortsätter, inte minst från JM:s stenhög.
Kommunens försök att stoppa utsläppen genom förelägganden verkar inte vara så framgångsrik. Det är hög tid att stoppa utsläppen på andra sätt. Inför valet 2018 föreslog Socialdemokraterna en haverikommission där kommunen går in och tar ett större ansvar. Det finns ju inte heller något som hindrar att kommunen själva installerar rening av vattnet.
Och snart är det val igen. Vi funderar på vad löftet ska bli denna gång. Och varför vi ska lita på det.
Kommunstyrelsens ordförande Deshira Flankör (M) poserar framför protestskyltar i Farsta Slottsvik inför valet 2018.
Det senaste året har arbetet med stängröret.se legat för fäfot. Kanske har ni märkt det eller kanske inte.
Men nu är det nypremiär! Mycket av innehållet på hemsidan har kastats ut, en del har uppdaterats och en del nytt har lagts in. Under vintern och våren kommer vi att uppdatera er på läget och följa vad som händer.
Och snart är det val igen. Hur tänker Majoritet för Värmdö leva upp till sitt löfte innan nästa val? Och om de inte gör det: varför ska vi lita på dem igen?
Välkomna till en ny säsong av Stäng Röret. Vi hoppas att det blir den sista.
Fram till förra året gick det kraftigt förorenade dikesvattnet från en stor del av Ekobacken ner i lakvattenröret och ut i Farstaviken. Men idag går allt dikesvatten ut från JM:s fastighet 1:7 till mark som tillhör Farsta Slottsviks samfällighetsförening (Gustavsberg 1:180). Vattnet är kraftigt förorenat av bly, kadmium, koppar, aluminium, nickel och zink.
I januari anmälde Farsta Slottsviks samfällighetsförening utsläppet av förorenat vatten från JM:s fastighet till samfällighetens mark, men polisen meddelar nu att förundersökningen läggs ner. Beskedet är mycket kortfattat och verkar baseras på uppfattningen att frågan har utretts tidigare. Antagligen syftar de på att Värmdö kommun anmälde utsläppen 2016 och menade att de kom från soptippen, men polisen kunde då inte avgöra varifrån vattnet kom och vems ansvar det var.
Men det har ju hänt en hel del sedan dess. Samfälligheten bör skicka in ett genmäle och kräva att beslutet om nedläggning av förundersökningen granskas av åklagare.
Utsläppet har tre huvudsakliga tillflöden: dikena öster och väster om Idrottsvägen (A och B) samt ytvatten från tippen (C) och avvattnar området hela vägen upp till Bygg-Max. Alla prover som har tagits sedan 2016 visar skyhöga nivåer vid A. och B. Analyser av vattnet från C. visar betydligt mindre förorening.